Lex Maria...och...Ultraljud...

För att göra en lång historia kort så börjar jag så här: För ett tag sen behövde älsklingen min(den äldre av dom)medicin, hon hade problem med bihålorna. Sagt och gjort, hon gick till hälsocentralen och där konstaterade man att hon hade problem med bihålorna och detta skulle man åtgärda med medicin. I detta fallet med doxyferm, ett stark pencillin så även ska slå ut lunginflamtion. Det var väl bra fram tills en annan läkare på hälsocentralen ringde upp och meddelade att det var absolut förbjudet att inta denna medicin när man är gravid, då denna kan ge fosterskador på sklett och tandbildning. Så nu ska överläkaren göra en lex maria anmälan samt att vi själva ska göra en patientskade anmälan. Inte för att man kommer att få någon ersättning för detta, men det kommer att stå med i journalerna i framtiden i alla fall. Hur som helst, över till något trevligare. I dag var vi, jag och älsklingen på sjukhuset för att ta ultraljud. Måste erkänna att man varit lite nervös även om man försöker att ta det lugnt. Men barnmorskan berättade att allt bara såg utmärkt ut, det verkade vara en pigg och alert pojke/flicka. Trots 30 minuters ihärdiga försök av barnmorskan att ta reda på vilket kön det var så gick det inte. Barnet vägrade att samarbeta*skratt*, mig gör det inget bara den är frisk och har alla lemmar där dom ska vara. Men jag hade lovat petra att ta reda på könet om det gick, men nu verkar det som vi får vänta tills barnet behagar komma. Hennes/hans familj väntar med spänning på vad det blir. Izabelle verkar börjar inse på allvar att hon snart kommer att bli storasyster, springer att drar upp tröjan och säger "abis"(bebis), hon är rolig hon.